|
Industrihistoria i Järla |
||
|
Vikingagravar Järla har varit bebott sedan vikingatiden. Namnet Järla härrör från ordet ”jarl”, vilket visat att stormän levt här. Och ”Nacka” kommer från bergnacken söder om sjön. Då låg havet på sjöns nivå och Järlasjön stod i förbindelse med havet österut via Duvnäsviken och västerut mot Mälaren och Birka. På den tiden hade varje boplats sitt eget gravfält helt nära gården. Gravarna härrör från brytningstiden mellan hedendom och kristendom då både hedniska brandgravar och kristna skelettgravar har hittats vid bersåerna i ekbacken. I några av gravarna, som grävdes ut år 1895, har bl a hittats en torshammarring, ett nålhus, pincett, sax, hästbrodd och pärlor. Järla gård Den första gården med namnet Järla torde ha byggts omkring år 900. Järla gård omnämns i skrift första gången 1426. Både Sten Sture den äldre och Gustav Vasa har varit ägare till gården och även till ett krutbruk och hammarsmedja vid Nackafallen på andra av Järlasjön. Nicolaus Skunck, Stockholms stads sekreterare, son till en avsatt och senare halshuggen präst, övertog Järla 1651 och byggde den första större gården. Delar av denna gård finns kvar i den nuvarande Järla gårds bottenvåning. Ostindiska kompaniets direktör Jean Henri le Febure, flyttade 1752 in på Järla. le Febure uppförde flyglarna på Järla gård och byggde också till huvudbyggnadens övervåning. Gården förskönades med alléer, park- och trädgårdsanläggningar i den tidens stil. Ättiksfabriken J Wideqvists Läder- och Remfabrik uppförde 1888 byggnaden för tillverkning av sulläder och drivremmar för industrimaskiner. 1900 ombildades företaget till Järla Läder- och Remfabrik. Vid garvningen användes garvsyra som utvanns ur granbark. AB Th Winborgs & Co köpte fabriken 1925, i första hand för tillverkning av Winborgs ättikssprit men även såser, senap, läsk och cider har tillverkats här. 1952 flyttades verksamheten på grund av brist på kvinnlig arbetskraft och byggnaden köptes av de Lavals Ångturbin, och inreddes för kontor och förråd. Nacka brandstation fanns även här 1952-1965. AB de Lavals Ångturbin Gustaf de Laval, som på Kungsholmen i Stockholm börjat tillverkningen av ångturbiner 1893, köpte 1895 genom AB de Lavals Ångturbin marken kring Järla gård för 75.000 kr, och inom ett år stod en tvåvåningsbyggnad för ritkontor och administration och den stora maskinhallen med sågtandstak klara för inflyttning. Turbinerna användes för direktdrift av elektriska generatorer till småindustrier, bostadshus och elverk. Senare utvecklades de större s. k. multipelturbinerna för bl. a. propellermaskiner till fartyg. Till kryssarna Tre Kronor och Göta Lejon levererades på 1940-talet dubbla huvudturbiner på vardera 45.000 hästkrafter. Efter en sammanslagning 1959 bildades Stal-Laval Turbin AB som 1964 flyttade sin produktion till Finspång. Pumpprovningen Denna envåningsbyggnad för provning av pumpar samt ångkraftcentral uppfördes 1896 samtidigt med maskinhallen. Pumparna provades med vatten från Järlasjön, som pumpades upp till kanaler i provrummets golv. I kraftcentralen producerades el för kraftöverföring, belysning, apparatuppvärmning m m av fyra turbindynamos drivna av ånga producerade av kol/oljeeldade högtrycksångpannor. Provrum med ångpannor för ånga till provning av turbiner fanns också här. I ett speciellt sprängrum provades turbiner i överhastighet. Här fanns också ett snickeri för modeller av turbiner samt det första metallgjuteriet. Del av byggnaden runt skorstenen har rivits. Skorsten Den första skorstenen som byggdes 1895 var 23 m hög. Den påbyggdes senare och är nu 55 m hög. Den användes för att avleda rök, ånga och luft från de Lavals Ångturbins värme- och ångpannor. De eldades ursprungligen med kol men under senare decennier med olja. Järla sjö försörjs numera med fjärrvärme. Skorstenen har därför inte varit i bruk sedan år 2001. Byggnaden runt skorstenen revs år 2003. Turbinhallen Denna 180 meter långa montage- och maskinhall för tillverkning av multipelturbiner byggdes 1910-1911. Den var en av de första betongbyggnaderna i landet och en av de största industrihallarna på sin tid. Den bevarade traversen för 40-tons lyft gick längs hela byggnadens längd. Den levererades av Allmänna Svenska Elektriska aktiebolaget i Vesterås (sedermera ASEA) 1915. I hallens södra del fanns provbäddar för propellermaskiner till fartyg och turbingeneratorer till elkraftverk för provning av ångtryck och temperatur i full skala. Här provades även stora pumpaggregat genom pumpning av sjövatten från kanaler i golvet. Gjuteriet År 1917 byggdes här ett tackjärns- och metallgjuteri för tillverkning av hus och andra detaljer till de Lavals Ångturbins turbiner, pumpar, kuggväxlar m m. Det ersatte det första gjuteriet i Pumpprovningen. Det var en tid Stockholms största tackjärnsgjuteri. I den kokseldade ugnen matades tackjärn, järnskrot och kalksten in med mer koks under luftinblåsning. Smält järn flöt sedan i rännor till skänkar (behållare) som tappades i gjutformarna. Gjuteriet sysselsatte som mest 57 gjutare och årsproduktionen låg som högst runt 1.100 ton. När tackjärnsgjuteriet 1952 flyttades till Torps bruk i Småland var det Stockholms sista gjuterier. Därefter användes hallen till svetsverkstad och smedja. AGA-fyren AGA började sin industriella verksamhet år 1904 i Järla. Internationell berömmelse fick företaget främst genom sina skickligt konstruerade och pålitligt fungerande, med gasbelysning försedda, fyrar. Med Gustaf Daléns uppfinning av klippljusapparaten kunde fyrarna brinna med korta ljusglimtar. Tillsammans med solventilen som automatiskt stängde av fyren vid dagsljus kunde 94 procent av gasen sparas. För att minna härom har en AGA-fyr, modell 1927, ställts upp på piren Järlasjön. Fyren har under många decennier tjänat sjöfarten genom Fårösund. AB Gasackumulator (AGA) Gustaf Dalén startade här AGA 1904, en fabrik för framställning av acetylen, på den tiden ett alternativ till elektricitet och stadsgas. Också armaturer för belysning till lok, järnvägsvagnar, bilar m m tillverkades här. 1904 hade AGA 16 anställda. Gasen fylldes under tryck i stålcylindrar vilka var ”stoppade” med den s. k. AGA-massan, en blandning av riven asbest, stenkol och cement för att minska explosionsrisken. Gastuberna torkades i särskilda torkugnar före fyllningen med gas. Stopparverkstad och gasstation fanns här till 1912 när bolaget flyttade till Lidingö. Samma år hade Gustaf Dalén fått Nobelpriset i fysik och förlorat synen i en sprängolycka. Järnvägsspåren När de Lavals Ångturbin 1895 köpte området beställdes också ett stickspår till Saltsjöbanan av Jernvägsaktiebolaget Stockholm-Saltsjön för 50.000 kr att dras fram till fabrikens lastkaj vid maskinverkstaden. Lastkajen byggdes senare in i den nuvarande Lavalhallen. Senare byggdes en vändskiva vid porten (under backen) i norra delen av Gustaf de Lavals väg, som anslöt spåren till ett fabriksspår längs turbinhallen. När Järlaleden byggdes på 1950-talet byggdes en järnvägsstunnel under leden. Torkugnarna De cylindriska tuberna, i vilka acetyléngasen förvarades och transporterades, måste på grund av explosionsrisken före fyllning med gas ”stoppas” med en porös blandning av kardad asbest, krossad stenkol och cement, den s.k. AGA-massan. Tuberna måste sedan torkas i torkugnarna. Ugnarnas kamrar värmdes underifrån av eldstäder, vilka matades av kol utifrån. Dessa kan beses på baksidan från Lillängsbackens gård. (Acetylen tillverkades genom att kalciumkarbid, som bildas vid elektrisk sammansmältning av kalk och kol, sattes i kontakt med vatten.) ”Skolan” Ursprungligen byggdes den för lederfabriken. Innehöll portvaktbostad, magasin. En tid på 1950-talet fanns här en hemlig enhet i de Laval Ångturbin, Lavalatom, som arbetade med att utveckla en svensk atomubåt Nya turbinhallen 1958 byggdes här en större montagehall än Turbinhallen då denna var för liten för de stora fartygsturbiner som skulle tillverkas. Hallen var till stor del finansierad av den svenska marinen. Här tillverkades bl. a. turbiner på 45.000 hk till kryssarna Tre kronor och Göta lejon. Hallen hade måtten 55x23 m och höjden 14 m. Den revs år 2001 för att ge plats åt Parkhusen i bostadsrättsföreningen Fyren. Pelarholkar mot Vackra kullans väg har bevarats och för att markera det gamla fasadlivet har den putsade väggen fått inslag av tegel. Kv 17 Del av Ättiksfabriken har ”murats upp” och markerats i östra del av huset i brf Vasagården. Marketenteriet Revs 2004 och återuppbyggdes i liknande stil. Ingår idag i bostadsrättsföreningen Gasackumulatorn. Stoppningsverkstaden Gustaf Daléns stoppningsverkstad – ett rött trähus - revs 2004 och byggdes upp igen i likartat skick. Ingår idag i bostadsrättsföreningen Marketenteriet |